Vill du blogga här? Läs mer här!

Sedan drygt två månader arbetar jag som logistikchef på ett litet företag som står i startgroparna för att gå in i serieproduktion. Charmen med att inleda sitt arbetsliv på ett litet företag är att trots titlar och personliga ansvarsområden så är det helt naturligt att alla i viss mån gör allt. För närvarande är min roll främst projektledare och på sikt kommer jag att skapa rutiner för leveranser, kundsupport och strategiskt inköp.

Småföretagande har för mig inneburit mycket ansvar från dag ett och arbetsuppgifter som ger inblick i alla funktioner i ett företag. Det är lärorikt och utmanande, även om det ofta känns som om att tiden inte räcker till. I ett litet företag finns ingen annan som kommer att ta vid när du är upptagen med annat som kräver din akuta uppmärksamhet. Med många arbetsuppgifter som pockar på uppmärksamhet kan det vara svårt att prioritera vad som är mest kritiskt att lägga tid på. Och avsett vad du väljer att göra kommer du behöva starta på ruta ett, det finns helt enkelt inte samma stöd som i ett stort företag.

Efter att ha genomfört mitt första lönesamtal så insåg jag att det inte är så lätt som man kan tro, att bara sätta en peng på någon så är det klart. Det finns många fler aspekter till detta än jag funderat på innan. Den stora konflikten är lika lön för lika arbete kontra individuell lönesättning - prestationsrelaterat. Hur ser gruppen ut, spretar lönen mycket eller är den relativt lika för medarbetarna? Detta påverkar grundförutsättningen för att belöna en individuell person. Någon som jag tycker presterat bra kan inte få den löneökning jag anser rimligt eftersom han då sticker ut i gruppen. Personen kanske redan har en hög lön i förhållande till de andra. Det kan bero på att han har rekryterats in från annat arbete där lönen har varit högre men han kan också under åren erhållit en bra löneutveckling just som tack för ett bra utfört arbete. Trots att han fortfarande presterar så finns det svårigheter till att låta personen behålla en bra löneutveckling pga gruppdynamik. Det skapar osämja om en person tjänar mer och de andra ser sig förbisedda, de kan då tappa motivationen och gruppen sammantagna resultat sjunker.

Jag undrar när det hände att man bestämde sig för sitt yrke? Som blekbent parvel kutades det runt med högtflygande planer om damfrisörska (just dam, det var viktigt) och/eller flygvärdinna. Dessa barndrömmar kantades några gånger av en och annan cirkusartist med extra jongleringstalang. Fast som bekant, det blir ju inte alltid som man har tänkt sig. Saxen byttes ut mot lagboken, vingarna swappades mot räknedosan och artisteriet; tja, förmågan att hålla många bollar i luften sitter fortfarande i, om än arbetsrelaterade sådana.

Visst förväntar du dig att chefen har svar på allt… att du alltid kan fråga din chef om vad som helst och när som helst, i alla fall gör jag det. För mig har det varit och är otroligt viktigt att ha en bra chef. En chef som förstår mig och lyssnar, någon som backar upp mig i mina beslut, som svara på mina frågor och ger tydliga och klara direktiv.